Ji Nilsson släppte äntligen sin EP "Blue is the saddest colour" i förra veckan. Som en käftsmäll rakt in i feelsen, till absolut ingens förvåning. Inledande spåret "Nothing"är typ det sorgligaste, vackraste och most relatable jag nånsin hört. Hon har också tagit med min (basically) signaturlåt "Heartbreakfree" på skivan, den kom 2014 och har nog varit min mest spelade låt sen dess faktiskt. Aldrig fallit så snabbt, så hårt för något! Att hon skrivit, producerat, spelat in och mixat allt själv också gör en ju inte mindre impad direkt.
Om ni älskar att känna känslor och riktigt bra musik *duh* så är detta något för er! För mig är detta en helt perfekt, stark EP.